99
DRÖMRESAN
Vi anländer till den gröna ön,
med förhoppningar om tunga gung i spöna. Vårt
OLOOD WHDP EHVWnU DY 32 -RKDQQHVVRQ IUnQ )LVNHMRXUQDOHQ -DQ 6M|EORP IUnQ
$EX *DUFLD QlPQGH 8ZH /HKUHU IUnQ +XOMHQ L 0HGHOSDG RFK XQGHUWHFNQDG 9L
DFNOLPDWLVHUDU RVV WLOO YlQVWHUWUDÀNHQ RFK WDU RVV WLOO .LQVDOH HQ OLWHQ NXVWVWDG
QnJUD PLO XWDQI|U &RUN .LQVDOH lU HQ JDPPDO ÀVNHKDPQ PHG PHGHOWLGD DQRU
slingriga smågator och ett sjudande pub- och restaurangliv. Men givetvis är det
ÀVNHW VRP YL IUlPVW lU KlU I|U $%8 -DQQH GHODU XW JOlQVDQGH ÀQD XWUXVWQLQJDU
VRP YL InU I|UIRJD |YHU GH QlUPDVWH GDJDUQD RFK ÀVNHIHEHUQ VWLJHU L NURSSHQ
Ett drömvatten
+DYHW XWDQI|U ,UODQGV V\GNXVW lU VRP HQ GU|PYHUVLRQ DY YnUD VYHQVND
YlVWNXVWYDWWHQ $UWULNHGRPHQ lU VWRU RFK PlQJGHQ ÀVN YHUNDU |YHUWUXPID GH
svenska, skövlade, vattnen rejält.
9nU I|UVWD ÀVNHGDJ JnU XW Sn DWW MDJD FRQJHU HOOHU KDYVnO VRP GHQ KHWHU Sn
VYHQVND 9L NRPPHU RFNVn ÀVND PDNULOO I|U DWW DQYlQGD VRP EHWH RFK URD RVV
PHG MLJJÀVNH HIWHU EOHND )LVNHJXLGHQ 0LNH +HQQHV\ KHWVDU XSS RVV JHQRP DWW
räkna upp ett antal arter som vi har stor chans att kroka.
² %OHND HOOHU O\UWRUVN I|UVWnV /nQJD IHQNQRW VHM NROMD NDQVNH WRUVN« 0HQ
inte blåhaj. För dem tar vi i morgon, säger han som om det vore den naturli-
gaste saken i världen.
Uwe myser bakom spöt.
² )nU MDJ FRQJHU RFK EOnKDM ² RFK NDQVNH HQ KDYVDEERUUH VHD EDVV QnJRQ
dag så är den här resan en ännu större fullträff än vad den redan är, konsta-
terar han.
Han skulle bara veta …
Det tar det inte många sekunder innan det biter högfrekvent sprattlade
PDNULOODU Sn YnUD KlFNORU (Q W\QJUH SLUN HOOHU MLJJ UHQGHUDU JDQVND RPJnHQGH L
rappa rusningar från lyrtorskar i hyfsad storlek. Berkleyspöna står i djup båge
RFK GHW WMRDV WLOO K|JHU RFK YlQVWHU 6OlSSHU PDQ QHU HWW WDFNHO PHG ÁHU NURNDU
lU GXEEHO HOOHU WULSSHOKXJJ LQJD NRQVWLJKHWHU ,EODQG lU GHW HWW SDU ROLND DUWHU
VRP PRWVWUlYLJW GUDU nW YDUVLWW KnOO L GHW VWDFNDUV WDFNOHW 1lU GHW VOXWDU KXJJD
Á\WWDU YL RVV RFK DQNUDU Sn Q\WW VWlOOH 9nU NDSWHQ KDU IXOO NROO 9L lWHU PDFNRU
får nybryggt kaffe och njuter av livet.
Den farligt starka ålen
Vid stora stenar, hålor och annat skydd trivs havsålen. Där ligger den i försåt
och inväntar något lämpligt att äta. Vi släpper ner tunga sänken med bom-
WDFNHO GlU HQ ELW PDNULOO HOOHU DQQDQ ÀVN InU nOHQ DWW EOL KXQJULJ
Den provsmakar ibland och rör sig tillbaka till sitt gömställe. Det gäller
att hålla den en bit från botten när den väl är krokad, annars simmar den
nästan garanterat ner och sliter av tacklet.
Som sig bör får Uwe den första ålen – och den största. Vi får alla känna
Sn KDYVnOHQV NUDIW PHQ NURNDU DY GH ÁHVWD XWDQI|U EnWHQ 'H VOHPPDU
ner något kopiöst och är dessutom så starka och svårhanterliga att det är
farligt att ha dem ombord.
Men stålstarke Uwe vill åtminstone försöka posera med en storål, innan
GHQ InU VLPPD nWHU +DQ InU KnUGD I|UKnOOQLQJVUHJOHU
² ,QJD JlOJUHSS cOHQ YULGHU VLJ EOL[WVQDEEW UXQW VLQ HJHQ D[HO RFK
knäcker en handled hur lätt som helst, säger informerar besättningen
med allvarstyngda miner.
Uwe klarar uppdraget, blir ordentligt nerslemmad, men är lycklig som
HWW EDUQ bQQX HQ GU|PÀVN lU DYSULFNDG
1HU L KDYVGMXSHQ NDQ
IlUJSUDNWHQ LEODQG
YDUD LPSRQHUDQGH
+lU 32 -RKDQHVVRQ
PHG HQ U|GNQRW
8ZH /HKUHU PHG HQ
VWDGLJ KDYVnO VWDUN
RFK KDO VRP In
DQGUD ¿VNDU
1...,89,90,91,92,93,94,95,96,97,98 100,101,102,103,104,105,106,107,108,109,...136